Jul jul strålande jul

Julafton var helt underbar. Hela familjen i Funäsdalen :) Vi tog en långpromenad i byn på dagen i -32 hem och snygga till oss, sen kom syster, Adam och hans mamma Yvonne lagom till Kalle Anka. Julklapps öppning och sen julbord. Det blir massa bilder när jag kommer hem.

Jag känner mig så harmonisk :)

Snowboard lektion

Jag fick den bästa snowboard lektionen härom veckan. Med hjälp av en pulka som jag skulle tänka att det var en snowboard skulle jag ta mig ner för pulkabacken.
Han var otroligt pedagogiskt och för att jag skulle komma ihåg allt fick jag en handskriven lapp av instruktören himself.

Det står:
Bryter nu armen får du klara dig själv och inte grina för då kommer alla att skratta åt dig.
Bryter du benen kommer den snygga skoterkillen.

När min underbara instruktör skrev/ritade denhär lappen till mig så skrattade han så att han grät och jag med.

Karro ger allt för konsten ;-)

Flera nätter i rad drömde jag om Karros fall men det var vackert tills hon träffade golvet....med huvudet först... Jag var helt snurrig när jag gick från träningen den måndagen. Jag klarar inte riktigt a så mycket blod.

Breath in now breath out
Hands up now hands down
Back up back up
Tell me what you're gonna do now

Keep pole pole pole pole

1 december

I onsdags var en riktig nystart! 1a december var första dagen i mitt nya liv :)
Problemet är ju att jag ska alltid krångla till det lite för mig.
Jag hade följt med Johanna till hennes föräldrar för att packa ut hennes saker ur deras garage. Sen in till stan hem till oss. När det första lasset var in packat i vår lägenhet och vi skulle ha lite dötid innan hiss tiden 18-20 så kom jag på att jag kan ju faktiskt åka och köpa säng. Jag kom på att IKEA har gratis hemkörning nu. Så jag körde full fart till Barkaby för att löpa mig en säng. Väl på plats och efter en del prov liggning och rullning (blev utskrattad av flickan som hjälpte mig att hitta den bästa sängen) i olika stora sängar så kom jag på att jag faktiskt vill ha en 160 säng. Jag gick till kassan och plockade med mig en kastrull till kvällens glögg bjudning ( som tack för hjälpen) på vägen till kassan. Jag betalade sängen, hämtade ut den.....och då fick jag tok ångest. Sängen va ju sjukt stor!!! Och klockan var lite efter 15...jag skulle träffa pappa i Nacka kl 16... Typiskt mig, tidsoptimist och impulsköp (notera att jag impulsköpte en säng!!!) så jag rullade in bjässe sängen till retur/återköp rummet, lämnade tillbaka sängen hoppade in i bilen med gasen i botten mot Nacka...
Varför varför?!
Slutade bra iallafall. Pappa packade in allt mitt från garaget i ett flak och mötte upp mig i lägenheten. Jag hann till och med köpa med mig glögg hem..och nu har jag kommit på att jag faktiskt vill ha sängen jag köpte ;)

Pole love

Det är så otroligt skönt att jag bara kan stänga av allt när jag kliver in i studion. Där finns bara jag, musiken och dansen och mina elever såklart.
Jag hade 2 prova-på-pass idag och de var så himla duktiga. Det är en sån otrolig bekräftelse när jag ser att de blir så otroligt nöjda med sig själva.

Jag har blivit beroenda av Nina Kinert! Kan inte sluta spela "Combat lover", "Beast" och "Play The World".

Hej mitt vinterland nu är jag tillbax

Jag älskar när det är snöstorm!
Det blir mörkt så tidigt nu och då stannar jag gärna inne i värmen och myser framför brasan med lite glögg. Men nu börjar jag få tillbaka min energi så det började spritta i mina ben där jag satt och mös och jag kunde inte sitta still. När klockan blev 21.30 så klädde jag på mig en massa kläder, la överfalls larmet i fickan (pappa säger att det är bra att ha och det tjuter som bara den) och begav mig ut i snöstormen. Det var helt underbart och jag gick omkring och log hela promenaden. Det var ju inte meningen att le HELA promenaden men jag blev som förstelnad i ansiktet så jag såg nog ungefär ut som Jokern.
Imorgon får det bli en snöängel utanför dörren ;-)

Serien om avund i SVD

Avundsjuka lättväckt i styvfamilj

STYVBARN
Publicerad: 11 november 2010, 09.17. Senast ändrad: 12 november 2010, 17.14

24-åriga Natalie Wide säger att mamma gjort henne till en trygg person, men att hon är ”pappas flicka”. När föräldrarna skildes blev hon väldigt avundsjuk på allt pappan och hans nya kvinna gjorde. Desto bättre har det gått med hans nuvarande sambo – en kvinna som Natalie aldrig vill förlora ur sitt liv.

När Natalie Wide var 18 år blev hon ombedd att berätta om sina erfarenheter av att leva i styvfamilj. Hennes svar skulle bli faktabakgrund till boken ”Familjen Hoppsan – tips & råd till styvfamiljen”. Natalie tog god tid på sig att tänka igenom hur hennes barndom hade varit.
Processen kastade nytt ljus över varför hon hade lätt för att få skuldkänslor. Som när hon gjort något lite extra roligt med pappa och ”pappas Karin”. När de hade ätit brunch på Hard Rock Café berättade hon inte det för sin mamma eftersom hon inte ville göra henne avundsjuk.
Natalie och hennes två syskon har mest bott hos sin mamma, men tillbringat minst varannan helg hos sin pappa.
–Mamma har vigt sitt liv åt oss och att vi skulle bli trygga människor, men hon har inte haft den ekonomi som pappa har haft.

Natalie var fem år när föräldrarna separerade, lillasyster Felicia tre år och storebror Sebastian nio år.
–Det var ganska skönt att mina föräldrar skilde sig för de bråkade mycket.
När hon tänker tillbaka på hur det var när hon var fem år har hon bilden av att hennes pappa plötsligt bara var borta. Hon undrade om han någonsin skulle komma tillbaka. Han hade träffat en ny kvinna som de tre syskonen ganska snart fick träffa.
–Det var jobbigt. Jag minns att han sa, när vi satt i bilen och skulle träffa henne första gången, att ”om ni inte tycker om henne så lämnar jag henne”.
Natalie, hennes storebror och lillasyster tyckte om pappans nya. I början.
–Hon var snäll först, inställsam, men sen blev det tydligt att hon tog pappa ifrån oss.
Det var som om hon skröt om att pappan minsann var hennes och inte deras, tycker Natalie.
–Det lät lite som man när man är liten och ska göra kompisarna avundsjuka, som Natalie minns det.
Natalie, ”pappas flicka”, blev väldigt svartsjuk och var avundsjuk på kvinnan som fick leva med pappan.
–Jag var bortskämd med att få massor med uppmärksamhet från pappa.
När han visade ömhet mot sin nya partner, en ömhet Natalie inte minns att hon sett mellan sina föräldrar, blev det svårt.
–Det kändes som om hon tog vår plats.

Men det här förhållandet höll inte. Några år senare träffade hennes pappa den kvinna han lever med nu, Karin. Hon förklarade direkt att hon inte tänkte vara någon extra-mamma.
–Det var skönt att höra. Hon försökte aldrig bli omtyckt. Hon var bara sig själv och har blivit en vuxen kompis till oss.
När Karin visade sin kärlek till deras pappa kändes det bara bra, tyckte Natalie. Han blev lugn och trygg i hennes sällskap. Under åren som singel hade han inte verkat så nöjd med livet. I Natalies huvud föddes en ny oro: ”Tänk om Karin skulle lämna hennes pappa?”
–Jag tyckte så mycket om Karin. Det har jag inte pratat med mamma om ...
Natalie har haft lätt att ta på sig ansvaret att hålla undan känslor av svartsjuka och avundsjuka som lätt uppstår mellan skilda föräldrar.
– Jag var rädd att mamma skulle känna att hon var sämre, vilket ju inte alls var fallet.

Har du varit avundsjuk på Karin?
–Nej, faktiskt inte. En gång blev jag väldigt arg på henne. Det var när hon var gravid. Hon hade världens humör då.
Natalie ville mysa med sin pappa och Karin blev nog svartsjuk. Då ritade hon Karin i form av en häxa på svarta tavlan i köket.
–Karin blev arg och vi bråkade, men det var som om allt blev ännu bättre av det. Vi kom närmare varandra för båda hade sett varandras värsta sidor och klarat av dem.

Var du aldrig svartsjuk på barnet som var på väg?
– Nej, det kändes som en säkerhet för att hon skulle stanna hos pappa. Jag blev jätteglad när hon berättade att de skulle ha barn.
”Vad som än händer är detta mitt syskon”, tänkte Natalie. Idag är Waldemar, tio år och hans lillebror Erik åtta.
Häromveckan flyttade Natalie hem till sin pappa, Karin och småbröderna igen. Hon har just separerat från sin kille och det finns gott om plats i huset.

Blir din mamma avundsjuk nu?
–Nej. Självklart skulle jag få bo hos henne om jag ville. Då skulle hon låta mig ta hennes säng, medan hon skulle sova i soffan.
Natalie säger att hennes mamma är tryggheten.
–Mamma valde att flytta till ett radhus där vi fick varsitt rum när de skilde sig. Där hade jag alla roliga saker, där fick jag måla rummet själv. Det var ”hemma”.
Först i gymnasiet började hon bo hos sin pappa under veckorna. Han bodde bara tio minuter från hennes gymnasieskola.
–Då började nog det riktigt jobbiga, när jag fick bestämma själv när jag skulle vara hos mamma respektive pappa.
”Nu kanske mamma tror att jag tycker bäst om pappa”, funderade hon. Och tvärtom.

Är du avundsjuk på era halvbröders kärnfamiljsuppväxt?
–Nej. Det var så självklart för mig, redan som liten, att mamma och pappa inte hade det bra tillsammans. De är för olika.
Något hon däremot har önskat många gånger är att hennes mamma också hade blivit tillsammans med någon.
–Mamma har satsat allt på oss tre barn och tänkt för lite på sig själv. Hon borde ha tagit för sig mer, tycker jag.

Har ni syskon varit avundsjuka på varandra?
–Nej, jag tror inte det. Vi har svetsats samman. Kanske var vår storebror avundsjuk på oss eftersom vi fick vara barn längre.
Storebror Sebastian är fyra år äldre än Natalie och fick tidigt steka pannkakor på torsdagarna eftersom deras mamma jobbade sent då.
–Han fick växa upp snabbt. Mamma var ju tvungen att jobba mycket för att ha råd med allt som ensam trebarnsmamma.
Natalie säger att det känns bra att prata om svåra känslor under uppväxten. De blir tydliga och begripliga när man luftar dem.
–Jag kände mig alldeles lycklig när jag hade svarat på alla frågor jag fick inför boken ”Familjen Hoppsan”. Svaren gjorde att jag kunde sätta fingret på varför jag hade haft ont i magen ibland. Det var som om pusslet gick ihop, man blev lugn.

Vad var det som gjorde ont?
–Det hade att göra med den här tävlingen mellan mamma och pappa som jag trodde fanns.
För Natalie handlade det mycket om att hon inte ville säga vad hon tyckte var bättre hos den andra föräldern, inte vågade berätta om allt som gjorde henne glad hos den ena. Att hon hela tiden vill göra det bästa för båda.

Varför tog du på dig ansvaret för deras känslor?
–Jag vet inte. Mamma visade ju aldrig någon avundsjuka eller svartsjuka, men det var väl det där att pappa hade en ny familj och borde vara avundsvärd. Men mamma har visat att hon är jättenöjd med sitt liv, så jag vet inte.

I´m sorry

Nu är det dax för mig att blogga igen tycker jag.
Har inte rört denna sida sen i somras.
Let´s kör :-D

Hittade bilderna från när minan sprängdes på Gotska sandön!!

Det serut att vara ganska långt borta på bilden men jag kan säga att smällen kändes i hjärtat. "Vilken jäääävla smäll" som Dynamit Harry skulle sagt.

Vi va kanske 10 pers som hjälpte till att släcka elden.

Det ser inte så farligt ut men det glödde på träden en bra stund efter elden.

Dramatik. Nu väntade eldvakt för alla som arbetade på ön. 5 timmars pass i minst 3 dygn.

Min sommar i bilder

Hittade lite fler bilder från gotska sandön

Underbart

Långa, långa, långa och svettiga promenader

Min sommar i bilder

Min underbara pappa va i slite några dagar och passade på att komma förbi mig på fårö. Det var mysigt :-)

Regniga dagar får man åka på utflykter. Denna dag var det till ett underbart mysigt café som hade underbart kaffe och mumsiga bullar.

Otroligt koncentrerad

Min sommar i bilder

Gotska sandön
Jag har nog aldrig varit så glad att stå på stadig mark. Har nog heller aldrig suttit tyst bland en massa folk i 3 timmar. Jag satt ute i blåsten med en kräkpåse nära till hands, som jag inte behövde använda medan Patrik satt nere och läste en bok(!!)

Fina Patrik första kvällen. Vi promenerade på bredsand och tittade på solnedgången.

Vilket lustigt träd. Vad kan jag göra nu när jag kommit upp?

Armhävningar kanske?

Min sommar i bilder

De hittade en mina från 2a världskriget som hade flutit i land, sa dom men....vi fick lite inside information. Tydligen har minan funnits på stranden i minst 20 år. En man som vi bodde granne med (tror han hette Bert Karlsson) har sett denhär minan sen han va här första gången....
De flög iallafall in en spräng expert från visby som inte var sparsam på krutet för det blev en jäkla smäll, vilket han sa själv oxå "vilken jääävla smäll" (hittade inte bilden på smällen eller röksvampen)
Efter smällen tog vår "inside källa", eller pilgrimen som vi kallade honom för, kommandot. Vi fick spinga allt vi hade för att hinna släcka elden innan den spred sig. Med 30 graders värme på torrt gräs tar sig eld ganska bra. Det var ett äventyr må jag säga och se vilken stor krater det blev.

Före

Efter

Pilgrimen

Min sommar i bilder

Gotska sandön är en otrolig plats på jorden. Jag kommer tillbaka.

Min sommar i bilder

Ellen hade en affär utanför 3an hela sommaren där man på Ellens födelsedag kunde köpa riktig paj!!!

Ellen blev riktigt nöjd med sina presenter

Vi gick ner till ekeviken på kvällarna och tog kvällsdopp

Min sommar i bilder

Jag med guddotter Ellen

Jag fick med Patriks systerdotter Olivia på ett stretch pass ;-)

Frank med sin sommarflirt

sommar i bilder nu jobb

Cateringen gick skitbra!!!

Min sommar i bilder

Vi startade vår semester i Båstad där vi dagtid kunde ta det lugnt och bara ha semester. Känns skönt att resa bort en tid när det egentligen är ganska mycket att tänka på. Jobbet kom i kapp på kvällarna men har man ett roligt jobb så gör det inte så mycket :-D

Berwaldhallen

Mamsen tittar ut i publikhavet för att se om hon kan se sina döttrar

Mamma, Jane och de andra 1000 i kören klämde i från tårna

Uno Svenningsson & Caroline af Ugglas kör på 1000pers = goose bumps

Adam & Fiz

13 maj hoppade jag och syser in i bilen och körde de 8 1/2 timmarna till bror och Ullis i Lillehammer

Fulltank sen bär det av

Långkörning känns inte så lång när man har roligt (kaske inte syns på denna bild då mina tights ser mer levande ut än min blick, men men)

Efter ett par samtal med pappa så var vi säkra på att vi var på rätt väg. Vågade inte riktigt lita på GPSen efterssom den iblad sa att vi körde utanför vägen (inte riktigt uppdaterad..)

Jag kände mig som en prinsessa hela helgen. Här syster och bror vid ett mumsigt frukostbord.

Bror och faster på hans kontor på Fylkesykhuset.

Det är inte bara människor som går in vi väggen, även älgar gör det iblad.

Underbara och älskade av alla ;-)