STYVBARN
Publicerad: 11 november 2010, 09.17. Senast ändrad: 12 november 2010, 17.14
24-åriga Natalie Wide säger att mamma gjort henne till en trygg person, men att hon är ”pappas flicka”. När föräldrarna skildes blev hon väldigt avundsjuk på allt pappan och hans nya kvinna gjorde. Desto bättre har det gått med hans nuvarande sambo – en kvinna som Natalie aldrig vill förlora ur sitt liv.
När Natalie Wide var 18 år blev hon ombedd att berätta om sina erfarenheter av att leva i styvfamilj. Hennes svar skulle bli faktabakgrund till boken ”Familjen Hoppsan – tips & råd till styvfamiljen”. Natalie tog god tid på sig att tänka igenom hur hennes barndom hade varit.
Processen kastade nytt ljus över varför hon hade lätt för att få skuldkänslor. Som när hon gjort något lite extra roligt med pappa och ”pappas Karin”. När de hade ätit brunch på Hard Rock Café berättade hon inte det för sin mamma eftersom hon inte ville göra henne avundsjuk.
Natalie och hennes två syskon har mest bott hos sin mamma, men tillbringat minst varannan helg hos sin pappa.
–Mamma har vigt sitt liv åt oss och att vi skulle bli trygga människor, men hon har inte haft den ekonomi som pappa har haft.
Natalie var fem år när föräldrarna separerade, lillasyster Felicia tre år och storebror Sebastian nio år.
–Det var ganska skönt att mina föräldrar skilde sig för de bråkade mycket.
När hon tänker tillbaka på hur det var när hon var fem år har hon bilden av att hennes pappa plötsligt bara var borta. Hon undrade om han någonsin skulle komma tillbaka. Han hade träffat en ny kvinna som de tre syskonen ganska snart fick träffa.
–Det var jobbigt. Jag minns att han sa, när vi satt i bilen och skulle träffa henne första gången, att ”om ni inte tycker om henne så lämnar jag henne”.
Natalie, hennes storebror och lillasyster tyckte om pappans nya. I början.
–Hon var snäll först, inställsam, men sen blev det tydligt att hon tog pappa ifrån oss.
Det var som om hon skröt om att pappan minsann var hennes och inte deras, tycker Natalie.
–Det lät lite som man när man är liten och ska göra kompisarna avundsjuka, som Natalie minns det.
Natalie, ”pappas flicka”, blev väldigt svartsjuk och var avundsjuk på kvinnan som fick leva med pappan.
–Jag var bortskämd med att få massor med uppmärksamhet från pappa.
När han visade ömhet mot sin nya partner, en ömhet Natalie inte minns att hon sett mellan sina föräldrar, blev det svårt.
–Det kändes som om hon tog vår plats.
Men det här förhållandet höll inte. Några år senare träffade hennes pappa den kvinna han lever med nu, Karin. Hon förklarade direkt att hon inte tänkte vara någon extra-mamma.
–Det var skönt att höra. Hon försökte aldrig bli omtyckt. Hon var bara sig själv och har blivit en vuxen kompis till oss.
När Karin visade sin kärlek till deras pappa kändes det bara bra, tyckte Natalie. Han blev lugn och trygg i hennes sällskap. Under åren som singel hade han inte verkat så nöjd med livet. I Natalies huvud föddes en ny oro: ”Tänk om Karin skulle lämna hennes pappa?”
–Jag tyckte så mycket om Karin. Det har jag inte pratat med mamma om ...
Natalie har haft lätt att ta på sig ansvaret att hålla undan känslor av svartsjuka och avundsjuka som lätt uppstår mellan skilda föräldrar.
– Jag var rädd att mamma skulle känna att hon var sämre, vilket ju inte alls var fallet.
Har du varit avundsjuk på Karin?
–Nej, faktiskt inte. En gång blev jag väldigt arg på henne. Det var när hon var gravid. Hon hade världens humör då.
Natalie ville mysa med sin pappa och Karin blev nog svartsjuk. Då ritade hon Karin i form av en häxa på svarta tavlan i köket.
–Karin blev arg och vi bråkade, men det var som om allt blev ännu bättre av det. Vi kom närmare varandra för båda hade sett varandras värsta sidor och klarat av dem.
Var du aldrig svartsjuk på barnet som var på väg?
– Nej, det kändes som en säkerhet för att hon skulle stanna hos pappa. Jag blev jätteglad när hon berättade att de skulle ha barn.
”Vad som än händer är detta mitt syskon”, tänkte Natalie. Idag är Waldemar, tio år och hans lillebror Erik åtta.
Häromveckan flyttade Natalie hem till sin pappa, Karin och småbröderna igen. Hon har just separerat från sin kille och det finns gott om plats i huset.
Blir din mamma avundsjuk nu?
–Nej. Självklart skulle jag få bo hos henne om jag ville. Då skulle hon låta mig ta hennes säng, medan hon skulle sova i soffan.
Natalie säger att hennes mamma är tryggheten.
–Mamma valde att flytta till ett radhus där vi fick varsitt rum när de skilde sig. Där hade jag alla roliga saker, där fick jag måla rummet själv. Det var ”hemma”.
Först i gymnasiet började hon bo hos sin pappa under veckorna. Han bodde bara tio minuter från hennes gymnasieskola.
–Då började nog det riktigt jobbiga, när jag fick bestämma själv när jag skulle vara hos mamma respektive pappa.
”Nu kanske mamma tror att jag tycker bäst om pappa”, funderade hon. Och tvärtom.
Är du avundsjuk på era halvbröders kärnfamiljsuppväxt?
–Nej. Det var så självklart för mig, redan som liten, att mamma och pappa inte hade det bra tillsammans. De är för olika.
Något hon däremot har önskat många gånger är att hennes mamma också hade blivit tillsammans med någon.
–Mamma har satsat allt på oss tre barn och tänkt för lite på sig själv. Hon borde ha tagit för sig mer, tycker jag.
Har ni syskon varit avundsjuka på varandra?
–Nej, jag tror inte det. Vi har svetsats samman. Kanske var vår storebror avundsjuk på oss eftersom vi fick vara barn längre.
Storebror Sebastian är fyra år äldre än Natalie och fick tidigt steka pannkakor på torsdagarna eftersom deras mamma jobbade sent då.
–Han fick växa upp snabbt. Mamma var ju tvungen att jobba mycket för att ha råd med allt som ensam trebarnsmamma.
Natalie säger att det känns bra att prata om svåra känslor under uppväxten. De blir tydliga och begripliga när man luftar dem.
–Jag kände mig alldeles lycklig när jag hade svarat på alla frågor jag fick inför boken ”Familjen Hoppsan”. Svaren gjorde att jag kunde sätta fingret på varför jag hade haft ont i magen ibland. Det var som om pusslet gick ihop, man blev lugn.
Vad var det som gjorde ont?
–Det hade att göra med den här tävlingen mellan mamma och pappa som jag trodde fanns.
För Natalie handlade det mycket om att hon inte ville säga vad hon tyckte var bättre hos den andra föräldern, inte vågade berätta om allt som gjorde henne glad hos den ena. Att hon hela tiden vill göra det bästa för båda.
Varför tog du på dig ansvaret för deras känslor?
–Jag vet inte. Mamma visade ju aldrig någon avundsjuka eller svartsjuka, men det var väl det där att pappa hade en ny familj och borde vara avundsvärd. Men mamma har visat att hon är jättenöjd med sitt liv, så jag vet inte.
