lördag 31 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
Träning, träning, pole
Åh! Träning träning träning. Är det något som jag skulle kunna tänka mig att bli beroende av så är det poledance. Det är så underbart roligt. Nu efter tränigen är jag helt upprymd, lycklig och frisk. Det viktigaset är nog att jag känner mig frisk för jag hade en känsla av att den friska känslan inte skulle komma förrän solen kom. Men vad lycklig jag är att jag hade fel. Jag tog verkligen ut mig idag + att jag kände mig riktigt duktig och det kändes skönt.
Jag måste på något vis bli trött nu för jag kan inte vara uppe till 01 som jag var igår för jag behöver mina 8 timmars sömn. Fråga Patrik, det är han som får leva med mig om jag inte får mina 8 timmar ;-)
Underbar låt!
http://www.youtube.com/watch?v=aVbn_nAjlSg
Jag måste på något vis bli trött nu för jag kan inte vara uppe till 01 som jag var igår för jag behöver mina 8 timmars sömn. Fråga Patrik, det är han som får leva med mig om jag inte får mina 8 timmar ;-)
Underbar låt!
http://www.youtube.com/watch?v=aVbn_nAjlSg
Träning dax
onsdag 28 januari 2009
Vad hände?
Johanna ringde idag och frågade om jag vill följa med till Åre i mars… många känner nog wow gud va kul jag kan inte bärga mig… så tänker inte jag. Det bler mer som en klump i min mage… skidor… underbart sällskap mysig natur men… så var det åka skidor…
När vi gick i 9an så åkte vi till kungsberget med klassen. Alla i min klass kunde åka skidor. Mamma hade bokat en skidkurs åt mig på morgonen. Det skulle bara ta en kort stund men jag ville ju vara med mina vänner plus att jag hört att jag var riktigt duktig när jag var liten (dvs när jag var ca 4) så jag struntade i skidlektionen tog på mig pjäxorna, skidorna och greppade tag om stavarna sen rörde vi oss mot liften. Lite stelt att ta sig till liften men det är ju en helt annan sak att ta sig nerför backen, tänkte jag. En söt kille hjälpte mig att komma på ankarliften och sen rycktes jag iväg. Backen blev brantare, pulsen ökade men jag höll mig kvar. Av någon anledning fick jag för mig att hoppa av halvvägs upp.( Jag hade precis fått en snygg blå dunjacka så jag skulle vara riktigt snygg i backen och ett par orangea täckbyxor som jag fått av pappa i julklapp, jag kände mig så snygg.) Stavarna hade jag haft i varsin hand hela vägen så det satt fast ordentligt. När jag skulle ta mig av ankarliften gjorde stavarna att jag inte kunde gå av den som man ska så jag fastnade med min jacka. I säker 2 meter drogs jag upp för backen med dunet från jackan som blåste i vinden sen kröp jag, så gott man kan med skidor och stavar, bort från liften så att jag inte skulle bli påkörd av de som skulle vidare upp i backen. Jag ställde mig upp på skidorna, lite skakig efter lift incidenten och gjorde mig redo för att ta backen med storm… Jag tittade upp i backen och såg en utav papporna som hade följt med klassen, Leffe Pedersen. Jag greppade stavarna ordentligt, tog ett djupt andetag och sen var jag på väg ner… men.. hur svänger man!! Det blev störtlopp. Bakåtlutad med armarna rätt ut åkte jag snabbare och snabbare ner för backen. Helt plötsligt åkte Leffe gäms med mig och sa: ”Du måste stanna! Det värsta som kan hända nu (sen blev han tyst en kort sund och fortsatte sen skrikande) är att du dör! Han körde in i sidan på mig och tog ett fast grepp om mig så att vi bromsade tillsammans. Det visade sig att en liten bit fram var det ett stup och sen skog.
När vi sen skulle äta lunch tillsammans hela klassen så undrade alla vart jag hade tagit vägen. Jag berättade denna historia och alla, inklusive jag själv, skrattade så att vi grät.
När jag tänker på detta än idag så skrattar jag så jag gråter. Och jag har inte varit på så många skidsemestrar efter denna resa. Därför kände jag mig inte så överdrivet peppad på att åka till Åre först men ja tror att jag är redo att göra ett nytt försök. Antingen går det bra och jag blir riktigt nöjd med mig själv eller så går det som det gick i nian och då har jag ju en till rolig att berätta.

När vi gick i 9an så åkte vi till kungsberget med klassen. Alla i min klass kunde åka skidor. Mamma hade bokat en skidkurs åt mig på morgonen. Det skulle bara ta en kort stund men jag ville ju vara med mina vänner plus att jag hört att jag var riktigt duktig när jag var liten (dvs när jag var ca 4) så jag struntade i skidlektionen tog på mig pjäxorna, skidorna och greppade tag om stavarna sen rörde vi oss mot liften. Lite stelt att ta sig till liften men det är ju en helt annan sak att ta sig nerför backen, tänkte jag. En söt kille hjälpte mig att komma på ankarliften och sen rycktes jag iväg. Backen blev brantare, pulsen ökade men jag höll mig kvar. Av någon anledning fick jag för mig att hoppa av halvvägs upp.( Jag hade precis fått en snygg blå dunjacka så jag skulle vara riktigt snygg i backen och ett par orangea täckbyxor som jag fått av pappa i julklapp, jag kände mig så snygg.) Stavarna hade jag haft i varsin hand hela vägen så det satt fast ordentligt. När jag skulle ta mig av ankarliften gjorde stavarna att jag inte kunde gå av den som man ska så jag fastnade med min jacka. I säker 2 meter drogs jag upp för backen med dunet från jackan som blåste i vinden sen kröp jag, så gott man kan med skidor och stavar, bort från liften så att jag inte skulle bli påkörd av de som skulle vidare upp i backen. Jag ställde mig upp på skidorna, lite skakig efter lift incidenten och gjorde mig redo för att ta backen med storm… Jag tittade upp i backen och såg en utav papporna som hade följt med klassen, Leffe Pedersen. Jag greppade stavarna ordentligt, tog ett djupt andetag och sen var jag på väg ner… men.. hur svänger man!! Det blev störtlopp. Bakåtlutad med armarna rätt ut åkte jag snabbare och snabbare ner för backen. Helt plötsligt åkte Leffe gäms med mig och sa: ”Du måste stanna! Det värsta som kan hända nu (sen blev han tyst en kort sund och fortsatte sen skrikande) är att du dör! Han körde in i sidan på mig och tog ett fast grepp om mig så att vi bromsade tillsammans. Det visade sig att en liten bit fram var det ett stup och sen skog.
När vi sen skulle äta lunch tillsammans hela klassen så undrade alla vart jag hade tagit vägen. Jag berättade denna historia och alla, inklusive jag själv, skrattade så att vi grät.
När jag tänker på detta än idag så skrattar jag så jag gråter. Och jag har inte varit på så många skidsemestrar efter denna resa. Därför kände jag mig inte så överdrivet peppad på att åka till Åre först men ja tror att jag är redo att göra ett nytt försök. Antingen går det bra och jag blir riktigt nöjd med mig själv eller så går det som det gick i nian och då har jag ju en till rolig att berätta.

tisdag 27 januari 2009
Ge mig sol, ge mig värme, ge mig dessa solglasögon
Nu börjar jag bli liiite trött på vinter och kyla eller det som plågar mig mest är nog saknaden av sol. Ge mig sol!! Har jobbat idag och känt mig mer frisk än i helgen men det är svårt att bli riktigt frisk när själen är grå, kall och våt...usch.
När värmen kommer eller när solen kommer då ska jag ha köpt dessa solgalsögon..Så snygga.
När värmen kommer eller när solen kommer då ska jag ha köpt dessa solgalsögon..Så snygga.

måndag 26 januari 2009
Idag ska jag bli frisk
Idag ska jag vara hemma och bli frisk men usch vad det är tråkigt. Jag är helt slut i kroppen skulle göra ett litet test igår för att se om jag orkade gå till jobbet idag. Jag gick ut med Frank på kvällen, vår kortpromenad på kanske 20min. När jag gick så pratade jag med min underbara mor, gå och prata samtidigt gick inte riktigt. Jag blev mer och mer anfådd och mer och mer trött. När jag väl kom till trappan som går upp till min dörr-the trappa på 100trappsteg-så höll jag på att dö..Jag var svettig trött och sen hade jag en hund som vägrade att gå upp för trapporna för han hade jagat hela dagen och hade trasiga tassar. Så svettig och trött som jag var bar jag upp min 11kilos tax upp för alla 100 trappstegen..

söndag 25 januari 2009
Your Song
Det finns en låt jag inte kan lysna på utan att det faller en tår på min kind: Your Song med Elton John.
När jag var liten brukade min pappa plocka fram sin guitarr när jag skulle sova. Han sjöng inga vanliga vaggvisor jag kommer inte ihåg alla men en utav sångerna var Your song. När jag hör den eller någon av de andra han sjöng så går det inte att hålla tårarna inne. För mig är Your Song min sång eller det är min och pappas sång.
I hope you dont mind I hope you dont mind that I put down in words How wonderful life is while youre in the world.
Its a little bit funny this feeling inside
Im not one of those who can easily hide
I dont have much money but boy if I did
Id buy a big house where we both could live
If I was a sculptor, but then again, no
Or a man who makes potions in a traveling show
I know its not much but its the best I can do
My gift is my song and this ones for you
And you can tell everybody this is your song
It may be quite simple but now that its done
I hope you dont mind
I hope you dont mind that I put down in words
How wonderful life is while youre in the world
I sat on the roof and kicked off the moss
Well a few of the verses well theyve got me quite cross
But the suns been quite kind while I wrote this song
Its for people like you that keep it turned on
So excuse me forgetting but these things I do
You see Ive forgotten if theyre green or theyre blue
Anyway the thing is what I really mean
I hope you dont mind I hope you dont mind that I put down in words How wonderful life is while youre in the world.
Sjuk söndag...
fredag 23 januari 2009
torsdag 22 januari 2009
onsdag 21 januari 2009
Grattis Oliver 20år
Patriks bror Oliver fyllde 20år idag. Hela familjen Bunge-Meyer åkte till ett super kul ställe där vi hade lite trekamp med hagelskytte på monitor och monitor golf sen avslutade vi med bowling. Gud va vet var kul. Och bowlingen!! Har nog aldrig tyckt att det var så kul som det var ikväll. Jag kom 2a efter Patriks pappa Pe ;-) Jag känner mig så nöjd. Min underbara guddotter Ellen var superduktig på bowling hon oxå. Hon och hennes syster Olivia var uppe och hade kul med oss hela kvällen de däckade nog bådatvå sen i bilen. Tack Pe för ikväll.
måndag 19 januari 2009
Umeå

Jag och pappa
Farmor & pappa
Den dansande familjen ;-)Bror, jag, farmors rygg och mamma

Jag har haft en underbar helg!
Min bror blev klar psykolog så det var en hejdundrandes tillställning. Helgen var planerad in i minsta detalj från min brors sida. Han är ju helt underbar. Efter min mammas och syster Felicias långa resa till umeå så var det ost och vinkväll hos bror och hans underbara ullis. Pappa, faster Tina, Farmor och Ullis föräldrar var där oxå. Vi hade det jätte mysugt men jag kände mig lite dålig och ont i halsen...vet inte om det var för att det luktade pappersfabrik halva vägen upp men lite risig var jag. Jag däckade när pappa och gänget hade gått men dagen D, lördagen då hade alla sjuka känslor tagit paus. Diplomutdelning på universitetet på dagen och sen 18.30 middag som slutade på dansgolvet med hela familjen....då menar jag heela familjen ;-) Min underbara farmor skakade sin vältränade rumpa fram till 24 tror jag.. Har inte haft såhär kul på länge. Älskar min familj.
Jag tog med en urladdad kamera.....(!) men syster hade självklart kameran i högsta hugg så jag tar lite bilder från henne ;-)
onsdag 14 januari 2009
Pin-Ups
tisdag 13 januari 2009
Pole

Jag undrar om jag är lite sadistiskt lagd. Förra veckan kunde jag inte röra mig på tre eller fyra dagar för jag hade en sån träningsvärk men ändå går jag och tränar lika hårt denna tisdag och om nu inte liite hårdare. Förra veckan var det en rejäl fysträning men idag tog det lite på psyket också, jag slarvade lite och slängde mig in i stången med sån kraft att min tutte ömmar nu en timme efter, sen har jag bränn sår under armarna. Jag säger bara tack adrenalinet för annars hade jag aldrig klarat en hel klass.
Tack Nelle för att du är lite av en sadist och pushar oss liiite för hårt ;-)
Tack Nelle för att du är lite av en sadist och pushar oss liiite för hårt ;-)
måndag 12 januari 2009
Mys pys
Underbara Patrik! Har spanat på denna kofta en tid nu men den va liiite för dyr. Idag gick jag in på Galleri Elverket i djursholm där det är stor rea nu. De hade egentligen stängt och hade stängt kassan så jag fick låna hem den för att fråga Patrik om han tyckte den var fin och han älskade den så jag fick den!!! Nu blir det inte bara sällskapet som blir mysigt under den långa tågresan till Umeå på fredag (mamma och syster) jag kan mysa i denna kofta oxå.
söndag 11 januari 2009
Myskväll med Isabell

Jag hade myskväll med Isabell igår. Vi skulle se på film...men först hittade jag hennes 3 fulla sopsäckar med skor!!! Så mycket skor. Det blev storrensning. En låda för skor som skulle omklackas och två fullproppade lådor med snygg skor som hon inte kommer avvända när det fortfarande är snö och kallt. Sen fick jag ett par skor för det visade sig att hon hade 2 par av dessa och sen fick min syster ett par jätte söta skor...men det vet hon inte än..Jag fick låna ett par superfina röda skor av lilla Isabell men....man tror fortfarande när man kommer in i hallen (fast alla skor står snyggt och prydligt)att det är en hel skolklass som bor hos henne. Hon slängde 2 par skor..Isabell är en mycket glad flicka med hon blir mycket sorgligt efter att hon slängt skor...men det gick över snabbt. Sen kom Rebecca också super mysigt har inte träffat henne på länge.
onsdag 7 januari 2009
Dagens visdomsord
Det är tanken som ränkas heter det. Men frågan är om det är tanken som räknas. Hur 17 ska det komma fram det som sitter bakom pannbenet. "Jag kan inte hjälpa dig om du inte berättar vad du tänker på/känner" sa min pappa till mig när jag var liten. Det har jag försökt tänka på. Men som sagt det räcker inte alltid att bara tänka på det.
Etiketter:
Sommaren 2008. Vad tänker du på Natalie
Hur ska detta år sluta
Livet kan ibland ta en annan väg än man tänkt sig. Kanse är det för att man ska tänka till..Kanske måste jag ändra lite på hur jag är under detta år. Hur ska detta år sluta....
tisdag 6 januari 2009
Över min döda kropp
Min kropp...min underbara kropp ;-) Varför tränade jag inte förra året? Jag är heeelt slut och kan knappt lyfta mina armar. Försök att lyfta din egen kropp i 2 timmar...ojojoj...Jag var orolig att jag inte skulle kunna köra hem. Men det gick..Jag kunde t.om svänga förbi hos Emma, där min lilla söta syster har bosatt sig, för att hälsa på. Söta flickor de... Nu ska jag fortsätta på min bok Blonde. Jag läser alltid på kvällen och då blir jag så trött så snabbt går det inte men boken är riktigt bra så jag vill inte att den ska ta slut.
lördag 3 januari 2009
Ett år av förändring
Jag tog en promenad på tranholmen som är en ö som ligger precis vid mig. Nu på vinterhalvåret kan man ta sig över dit med hjälp av en brygga. Jag går där ibland tillsammans med Patrik men jag har aldrig gått där själv. Det är en underbart söt ö med små vägskyltar så det känns lite som att man kommit till en sagovärld. Stigarna var upplysta och jag gick och såg in i alla husen där julen fortfarande var kvar, öppna spisar med sprakande brasor, röda gardiner och julstjärnor som hängde i alla fönster . Jag fortsatte vägen tills jag kom ner till vattnet, där är det inga gatlyktor. Jag har gått där flera gånger förut men denna gång kändes det riktigt kusligt. För varje steg jag tog blev det mörkare och mörkare, det var så tyst att jag nästan kunde höra mitt hjärta. Längst strandkanten hade isen lagt sig, den hade ett knarrande och gnisslande ljud som gjorde att håret reste sig i nacken. Jag såg att längre fram gick det en upplyst stig in mot ön men det var säker 500meter. På den sträckan hann jag tänka riktigt läskiga tankar. Jag tänkte att det skulle komma någon helt tyst och sticka en kniv i min rygg. Jag vet att det låter fånigt men….det är nog min största rädsla. När jag var liten var jag väldigt mörkrädd men då var jag mer rädd för spöken eller clownen Det. Jag tror att det kan vara ganska bra för en att bli så rädd ibland för då väcks man på något sätt och ser saker mer klart. Eller jag gjorde det i alla fall. Jag kan inte radda upp allt som gick igenom mitt huvud på de 7 minuter det tar för mig att gå från ön och till min dörr men en sak gjorde jag klart för mig och det är att detta år kommer vara ett år av förändring.
fredag 2 januari 2009
torsdag 1 januari 2009
Nyårsafton
Inte lika lugnt som promenaderna i Stockan men han verkade trivas min kalas hund ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Bloggintresserade
Bloggarkiv
-
▼
2009
(75)
-
▼
januari
(24)
- come fly with me
- Träning, träning, pole
- Träning dax
- Vad hände?
- Ge mig sol, ge mig värme, ge mig dessa solglasögon
- Idag ska jag bli frisk
- Your Song
- Sjuk söndag...
- Kareem Rizk
- Lite mer Umeå. Det var härligt där
- Grattis Oliver 20år
- Umeå
- Pin-Ups
- Pole
- Mys pys
- Myskväll med Isabell
- Dagens visdomsord
- Hur ska detta år sluta
- Över min döda kropp
- Ett år av förändring
- Inspiration 2009
- 1a Januari
- Nyårsafton
- Ställ dig vid tavlan och le.. Så jag ställde mig ...
-
▼
januari
(24)