Ett år av förändring

Jag tog en promenad på tranholmen som är en ö som ligger precis vid mig. Nu på vinterhalvåret kan man ta sig över dit med hjälp av en brygga. Jag går där ibland tillsammans med Patrik men jag har aldrig gått där själv. Det är en underbart söt ö med små vägskyltar så det känns lite som att man kommit till en sagovärld. Stigarna var upplysta och jag gick och såg in i alla husen där julen fortfarande var kvar, öppna spisar med sprakande brasor, röda gardiner och julstjärnor som hängde i alla fönster . Jag fortsatte vägen tills jag kom ner till vattnet, där är det inga gatlyktor. Jag har gått där flera gånger förut men denna gång kändes det riktigt kusligt. För varje steg jag tog blev det mörkare och mörkare, det var så tyst att jag nästan kunde höra mitt hjärta. Längst strandkanten hade isen lagt sig, den hade ett knarrande och gnisslande ljud som gjorde att håret reste sig i nacken. Jag såg att längre fram gick det en upplyst stig in mot ön men det var säker 500meter. På den sträckan hann jag tänka riktigt läskiga tankar. Jag tänkte att det skulle komma någon helt tyst och sticka en kniv i min rygg. Jag vet att det låter fånigt men….det är nog min största rädsla. När jag var liten var jag väldigt mörkrädd men då var jag mer rädd för spöken eller clownen Det. Jag tror att det kan vara ganska bra för en att bli så rädd ibland för då väcks man på något sätt och ser saker mer klart. Eller jag gjorde det i alla fall. Jag kan inte radda upp allt som gick igenom mitt huvud på de 7 minuter det tar för mig att gå från ön och till min dörr men en sak gjorde jag klart för mig och det är att detta år kommer vara ett år av förändring.